Puh...

Idag var en sån där dag som sög musten ur mig totalt. Det har varit rörigt som bara den och mycket som lagts till på min "To do-lista" hela dagen. Var först ensam sköterska på min sida. Jag och två undersköterskor. Kändes sådär kul när jag insåg hur mycket medicinskt det var när jag satt och läste på morgonen. Smärtpumpar som jag aldrig sysslat med, dåliga patienter, hemgångar och sådant som tar mycket tid. Självklart måste ju tiden avsättas, men det blir ju ett stressande moment. Som tur var kunde en annan sjuksköterska stötta upp mig, så jag kunde hinna med. Kändes jätteskönt. Däremot blir det ju stressande när jag tänker på att jag någon dag faktiskt kanske står där själv, utan någon som kan stötta upp mig...

Well well, enough said. Har varit helt förstörd i em. Kände mig som en zombie när jag cyklade hem och när jag var inne på Hemköp. Såg nog inte alls glad och trevlig ut. Har legat och sovit en stund nu, blev väckt av Ida som undrade om jag skulle med och ta en öl ikväll. Inte helt omöjligt. Öl och vin är ju gott, särskilt på sommaren! Även om jag är sjukt trött så tror jag faktiskt att det skulle kunna vara välbehövligt med lite öl för min del. Bara släppa stressen och dessutom är jag faktiskt ledig imorgon. Man blir ju lite sommaralkoholist den här tiden på året! Tur att det bara är, just det, över sommaren ;)

Första "ensamma" dagen

Idag har det varit full rulle känns det som, fast egentligen inte alls lika illa som det kan vara. Men idag var första dagen "ensam" för mig. Igår gick jag mitt sista intropass, så idag har jag varit patientansvarig och skött det mesta själv. Ronden gick super, kände att jag hade koll på mina patienter och det jag ville ta upp. Har dock mycket att göra med vilken läkare det är och idag var det Dr Söderholm som verkligen är supertrevlig! Känns skönt när det är en läkare man känner att man kan fråga saker utan att känna sig dumförklarad och när de förstår att jag är ny. Eller jag tror i alla fall han förstod det, haha! Känns jätteskönt att ha haft min "första" dag såhär, det blev liksom en liten boost för mitt självförtroende. Och det kommer behövas, det vet jag, för nästa dag kan lika gärna gå rakt åt h....... Så jag suger in denna dagen och känner mig stolt att allt gått bra och att allt hunnits med!

Har fått lite tips av min älskade mamma idag om hur jag kan sätta upp mitt hår om dagarna. Känner mig så jäkla tråkig med min hästsvans var och varannan dag. Ibland kör jag på min knut, men det blir liksom inte så mycket variation. Så nu kanske jag kan snitsa till det med något annat ;) Det är lite kul med att göra sig fin tycker jag, för patienterna märker skillnad. Igår när jag hade min knut på huvudet var det en man som kommenterade och tyckte att jag hade en "sååå fin knut idag". Då såg de andra två damerna på salen den och tyckte att "åååh så fin den var". Haha, härligt att man kan göra någon glad ;)

Ooooh, just ja, idag har jag betalt in till Socialstyrelsen för ansökan om min legitimation! När jag får den blir en ansökan om Norsk legitimation! :)

Ska försöka vara lite duktigare att uppdatera i fortsättningen, men det är energin som tryter måste jag erkänna. Är galet trött efter jobbet och när jag väl kommer hem sysselsätter jag mig med något. När jag väl sätter mig ner känns det som jag somnar direkt. Men, det finns de som har det värre, så jag får ta mig i kragen! :)

Negativ

Herregud. En vecka sedan jag skrev mitt sista inlägg. Skärpning! Får väl skylla på att jag haft fullt upp med jobb, flyttstäd, midsommar och åter jobb... Mina nattpass gick över förväntan, trodde jag skulle vara tröttare än vad jag var faktiskt. Däremot onsdagen, när jag tvingade mig upp kl 14 för att kunna ställa tillbaks dygnet, var inget vidare alls.

Det är verkligen orolig i Landstinget nu.. Alla omorganiseringar som ska ske och allt folk som saknas. Redan nu i sommar saknar vi både sjuksköterskor och undersköterskor. Detta har gjort att Landstinget fått hyra in NursePartner för att lösa bemanningen. Bra, med tanke på det ekonomiska läget... Not... Men, vad ska dom göra? Vi måste ju ha personal på plats. Här om dagen stod det i BLT att  många chefer sagt upp sig på kort tid, men landstingsdirektör Peter Lilja menar att det inte hotar patientsäkerheten. Nä, okej. Men all personal som inte längre har ork, eller som inte ens finns på plats? Tyvärr har BLT ändrat om sin sida och publicerar inte alla artiklar på nätet...

Senaste nytt på intranätet i Landstinget är också att 8 platser på medicinkliniken ska stängas ner. Frågan är bara vart dessa patienter ska ta vägen? 10 platser på OBSet (Akutens observationsavdelning) ska också stängas, och gissa var det ska öppna platser i stället? Jo, på avdelning 48, såklart. Fyra nya vårdplatser ska öppnas upp och det blir alltså för OBS-patienterna om jag förstått det rätt. Kommer vi få mer personal? Troligen inte. Så, 30 vårdplatser och totalt 3 patientansvariga sköterskor. Skitbra, verkligen. Jag hoppas innerligt att avdelning 48 får fler personal, att det delas upp i fyra grupper i stället för tre som det är idag. Idag är jag ansvarig för 9 patienter och det räcker gott och väl. Hinner knappt träffa dem som det ser ut nu. Hur ska det då se ut om patientantalet ökas till 10-11 stycken? Usch, blir så less...

Ytterligare en sak det pratas om på jobbet är att de som jobbar deltid ska jobba lika många pass som de som jobbar heltid. Det innebär alltså att det blir fler men kortare dagar. Lika bra att suga ut det sista ur personalen, när man ändå håller på menar jag...

Usch, nu blev det mycket negativt idag men det är fan frustrerande. Ursäkta. Med tanke på hur det ser ut nu blir jag mer och mer tveksam på om jag vill tacka ja om jag blir erbjuden ett vikariat efter sommaren. Börjar känna mer och mer sug inför Norge faktiskt... Ska suga på den karamellen ett tag till.

Länge sen sist

Ja det var ett par dagar sen jag skrev här. Har haft fullt upp med jobb hela veckan, gick dessutom extra igårkväll med så en kompis skulle kunna gå på möhippa istället för att jobba. Utgång blev det för oss andra med och vi hade verkligen skitkul! En sak som däremot slog mig är att jag på något sätt får lite dåligt samvete att visa mig ute i ett tillstånd som är vanligt förekommande en lördagnatt... Det känns som att jag lite är en "offentlig" person nu, eller vad man ska kalla det. Jag ska inge förtroende och vara nära både patienter och anhöriga. Självklart kan man inte sluta leva, jag måste ju få göra vad jag vill, men samtidigt är det ändå lite jobbigt. Tänk om någon anhörig ser mig full t ex. Kan lätt bli lite jobbigt känner jag. Om jag hade varit anhörig och sett sjuksköterskan dansa runt full hade jag kanske undrat..? Sen är det skillnad på dansa runt full och dansa runt full. Inte direkt att jag gör det varje helg och ligger avslagen i ett dike ;)

Dagen har inte gått i många knop här. Hjärnan har däremot gått på högvarv och jag blir psykiskt utmattad av att inte veta någonting om hösten, varken från mig själv eller från landstinget. Vill jag vara kvar här om jag får förlängt? Både ja och nej... På något sätt beror det lite på vad mina kompisar ska göra också. Kanske jättedumt att låta sånt spela in, men om exempelvis alla flyttar är jag ju inte så sugen på att stanna kvar i Karlskrona helt själv. Självklart kan jag lära känna nytt folk, men kanske roligare att göra det på en helt ny plats? Sen är det på andra hållet med... Om alla andra stannar, vill jag flytta då? Det är ju det där med att lämna tryggheten... Kompisar, familj och en stad jag känner till... Vill jag flytta? Ja, frågan är mer när. Och kanske var... Vore skönt om någon kunde säga bara, så jag slapp tänka.

Ska försöka sova nu. Upp och börja städa lägenheten imorgon. Får ta lite i sänder känner jag.. Sen blir det nattjobb. Ingenting för mig om jag ska vara helt ärlig. Är ingen nattmänniska alls...

Tankar kring sjuksköterskeyrket

På avdelning 48 är det stort tryck. Det saknas flera sjuksköterskor till hösten, men även nu i sommar krisar det. Nu är det dessutom tydligen tal om att ytterligare fyra platser ska öppnas upp efter sommaren. Det innebär att avdelning 48 i så fall går från 26 till 30 vårdplatser. Sinnessjukt enligt mig. Visst, platserna behövs, men det känns väldigt rörigt att ha en så stor avdelning, och framför allt känns det inte alls bra att öka patientantalet för den som är patientansvarig.

Redan nu har vi ansvar för nio patienter, vilket innebär att när jag är PAS (patientansvarig sjusköterska), hinner jag knappt träffa mina patienter... Dessa dagarna har det inneburit i snitt cirka 5-10 min (max) hos varje patient på morgonen. Jag skulle inte ens hinna spendera 10 min var hos mina nio patienter, då skulle morgonen ta 90 min, och jag måste vara färdig inom 60 min för att hinna med ronden. Vi måste vara färdiga SENAST halv 9 på morgonen, och då vill jag självklart ha sett alla mina patienter jag ska ronda. Annars blir det ganska svårt att ronda... Så ja, ni kan ju tänka er... Hur ska det då gå om ansvaret ökar upp till tio eller elva patienter?

Detta kan verkligen få mig att undra vad fanken jag valt för yrke. Jag tycker verkligen det är skitkul, men jag hade verkligen önskat så mycket mer patientkontakt...
Jag vill kunna ge patienterna all den tid jag själv vill, men tyvärr går det inte. Alla måsten drar mig tillbaks till expeditionen och datorn eller telefonen. Min önskan är verkligen att inte mina patienter känner av den stress jag, till och från, själv känner inombords.

Första arbetsveckan kom och gick!

Har jobbat helgen nu, jobbar imorgon också. Har med andra ord haft fullt upp hela veckan med jobb, och det har varit minst sagt omtumlande... Jobbet går bra, tror jag, haha. Det är förvirrat och stressigt, men jag tror det kommer lösa sig bra i alla fall! Så mycket att tänka på och så mycket folk "utanför" vårt yrke inte ser. Som sjuksköterska på en vårdavdelning är man verkligen spindeln i nätet för att patienten ska få en bra vård. Det är kontakt med anhöriga, läkare, distriktssköterskor, hemtjänst, särskilt boende, etc... Meeeen, det ska väl lösa sig så småning om ;)

Är i alla fall superglad att jag är på 48:an, med tanke på personalen. Hade det inte varit så bra personal hade jag aldrig velat jobba där. Det är så bra stämning jämt, alla är glada och vi tjattrar om allt möjligt, även om det är stressigt och tungt den mesta tiden. På vissa andra avdelningar beklagar sig personalen för varandra, hur jobbigt det är osv... Men det händer väldigt sällan hos oss! Låter som jag höjer upp 48an till skyarna, men de är verkligen underbara och jag trivs kanon!

Ska försöka vila lite nu, ska upp och jobba imorgon igen. Känns som jag kommer vara trött ett bra tag framöver, det är ju trots allt maaaassor att ta in, varje dag!

Första arbetsdagen!

Idag gick startskottet! Första arbetsdagen som legitimerad sjuksköterska. Sjukt! Känner mig absolut inte som något mer än en student som har maaaassor mer att lära. Vill helst inte presentera mig med mer än mitt namn, haha. Det är verkligen främmande att ta orden i sin mun och det kommer förmodligen ta ett bra tag innan jag vänjer mig att hälsa på patienter och säga "Hej, jag heter Malin och är sjuksköterska här ikväll"... Eller svara i telefon... "Avdelning 48, Malin, sjuksköterska"... Kan nog bli en och annan "undersköterska" i stället, innan jag fattat!

Dagen har väl flytit på rätt så bra ändå. Har varit lite mjukstart och som sagt, glömmer bort att jag faktiskt ska gå själv nu. Eller ja, inte helt själv, än. Har ju tre veckors intro, men det är väl tänkt att jag ska gå med stöttning av en till sjuksköterska. Idag blev det dock mest "student", gjorde lite smått och gott och kände mig allmänt förvirrad. Verkligen konstigt att jag kände mig förvirrad och vilsen på avdelningen när jag ändå jobbat där i snart 1 år! Kände mig liksom blyg inför patienterna och kollegorna, det var som om jag aldrig varit där förut... Och som sagt, glömde verkligen bort att det var JAG nu, JAG ska signera givna läkemedel, JAG ska avgöra vad jag ska göra, JAG ska dra upp injektioner, räkna narkotikaklassade läkemedel... SJÄLV..! Ja, det kommer väl ta ett bra tag inna jag vänjer mig, men det kanske är det som är charmen? ;)

Nationaldagen är här

Idag (eller ja, om 2 min) är det den 6 juni och Sveriges Nationaldag. Det är en dag som borde firas och jag har faktiskt varit duktig de senaste åren och firat. Dock måste jag erkänna att Nationaldagsfirandet i Karlskrona är rättså.... Kasst? Men, bättre något än inget? Imorgon har jag dock inga planer på att fira. Jag har planer på att vara ledig och bara ta det lugnt. Imorgon är min sista lediga dag innan jobbet drar igång!

Ganska konstigt hur man på något sätt inte alls vill jobba nu. Att jobba som sjuksköterska känns för tillfället inte alls lockade. Jag vet(?) att jag kommer trivas skitbra och jag älskade det under min praktik och under hela utbildningen, så varför skulle jag inte göra det nu? Det känns konstigt. Här har jag utbildat mig i 3 år och denna dagen har ju varit det enda jag sett fram emot ungefär! När den väl är här vill jag inget hellre än att backa tillbaks tiden och fly... Jag hoppas jag inte är ensam i mina känslor, och jag tror faktiskt inte det heller..

Solbränna och packning

Än så länge har mina lediga dagar varit kanon! Solen har skinit och det är verkligen skönt att vara riktigt ledig. Jag har inga måsten i form av plugg eller någonting rörande det. Så skönt! Mitt enda måste är att packa ihop mina saker i lägenheten. Fick hjälp igår av fina Denise och blev nästan helt färdig. Så idag gick jag dit och plockade ner det sista. Så imorgon förmiddag drar vi igång och flyttar bort mina saker med så lägenheten blir tom. Sen är det bara flyttstädet kvar och det kan vi ta successivt.

Känns sjukt att börja jobba om två dagar alltså. Ledig söndag och måndag. På tisdag kl 7 är jag på plats på kirurgen och det är verkligen blandade känslor. Någonstans inne i mig kryper paniken fram... Hur ska jag klara detta? Sska jag kunna ansvara för nio patienter? Visst, jag har tre veckors intro, men ska jag verkligen kunna jobba själv sen efter dessa tre veckorna? Det som lugnar mig är att alla andra faktiskt har klarat det och att jag inte är ensam med mina känslor. Vet att mina vänner känner mer eller mindre lika dant. Puuuhh...

Examensdagen kom och gick...

Igår var dagen här. Den dag vi väntat på i 3 års tid. Examen. Konstigt! Jag trodde verkligen jag skulle vara mer blödig och gråta floder, men höll mig bra med ett superleende på läpparna hela dagen. Hade ont i kinderna tillslut, haha! Fick fina presenter av familj och släkt, allt från ett jättefint halsband från min älskade syster till "sjuksköterskeklocka" från pappa och hans fru. Är mycket nöjd med dagen i alla fall! Enda minuset var att det knappt var något folk ute igår, så blev en tidig kväll för min del. Men det gjorde faktiskt inte så mycket, känns som jag är tillräckligt trött idag ändå.

En sak jag ångrar nu i efterhand däremot är att jag inte bestämde mig för att hålla mitt tal. Det hade varit så kul nu efteråt att titta tillbaks och känna mig nöjd över det. Men men, det går ju inte att tänka på det nu, gjort är gjort. Synd bara att jag velade och tvekade så mycket!

Har varit och packat i lägenheten idag. Har inte överdrivet mycket kvar, så skönt! Tycker synd om mina älsklingar Sixten och Gonzo bara, som är ensamma en hel del. Är såklart där varje dag, men det är långt ifrån hur mycket sällskap de brukar ha. De båda ska flytta till Halmstad och jag är övertygad om att de kommer få det kanon där! Självklart kommer jag sakna dom båda massor, känns konstigt att inte ha en katt vid sin sida, men jag vet att det är det bästa för dom båda. Att någon jag känner ska ta hand om dom gör såklart allt bättre, jag vet att de kommer få det bra och kunna vara båda inomhus och utomhus och jag kommer kunna få ta del av hur de har det!