tisdag 14 juni 2011

Tankar kring sjuksköterskeyrket

På avdelning 48 är det stort tryck. Det saknas flera sjuksköterskor till hösten, men även nu i sommar krisar det. Nu är det dessutom tydligen tal om att ytterligare fyra platser ska öppnas upp efter sommaren. Det innebär att avdelning 48 i så fall går från 26 till 30 vårdplatser. Sinnessjukt enligt mig. Visst, platserna behövs, men det känns väldigt rörigt att ha en så stor avdelning, och framför allt känns det inte alls bra att öka patientantalet för den som är patientansvarig.

Redan nu har vi ansvar för nio patienter, vilket innebär att när jag är PAS (patientansvarig sjusköterska), hinner jag knappt träffa mina patienter... Dessa dagarna har det inneburit i snitt cirka 5-10 min (max) hos varje patient på morgonen. Jag skulle inte ens hinna spendera 10 min var hos mina nio patienter, då skulle morgonen ta 90 min, och jag måste vara färdig inom 60 min för att hinna med ronden. Vi måste vara färdiga SENAST halv 9 på morgonen, och då vill jag självklart ha sett alla mina patienter jag ska ronda. Annars blir det ganska svårt att ronda... Så ja, ni kan ju tänka er... Hur ska det då gå om ansvaret ökar upp till tio eller elva patienter?

Detta kan verkligen få mig att undra vad fanken jag valt för yrke. Jag tycker verkligen det är skitkul, men jag hade verkligen önskat så mycket mer patientkontakt...
Jag vill kunna ge patienterna all den tid jag själv vill, men tyvärr går det inte. Alla måsten drar mig tillbaks till expeditionen och datorn eller telefonen. Min önskan är verkligen att inte mina patienter känner av den stress jag, till och från, själv känner inombords.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar