Ibland är vårt jobb konstigt. Otroligt lärorikt, men väldigt väldigt konstigt. Varje dag blir jag påmind om att livet kan svänga, från bra till dåligt, från dåligt till bra. Det är så konstigt när man plötsligt upptäcker att patienter dött, patienter man inte alls trodde skulle avlida så snabbt.
Det kan handla om en dödsannons i tidningen. Jag tittar nog på den sidan varje dag och ibland känner man igen ett namn eller två. Inte så ofta som tur är, men det händer. Annars finns det inte så många andra sätt för oss att få veta hur en patient har det och jag kan tycka att det på något sätt känns tråkigt att inte få veta. Självklart skyddas de av sekretess och eftersom jag inte längre är involverad i vården efter de lämnat vår avdelning, har jag ingen "rätt" att veta. Men ibland skulle man ändå vilja veta. Vissa patienter tänker man på ibland och undrar hur de har det. Hur går det hemma? Lever han/hon? Hur går det med smärtan? Hur går det med maten? Jag kan räkna upp många personer jag undrat och undrar över, både från denna sommaren och från förra sommaren, och från tidigare jobb i hemtjänsten.
Ett annat sätt man kan upptäcka om en patient avlidit är när man signerar sina anteckningar man skrivit. När jag går in för att slutgiltigt spara min dokumentation, händer det då och då att ett popup-fönster kommer fram där det står: "Patienten är avliden. Vill du fortsätta?"
För någon vecka sen satt jag och signerade anteckningar och det där popup-fönstret dök upp flera gånger. Vissa patienter hade man tyvärr räknat med, men andra inte. Det är då det blir så konstigt. När en patient man visste var svårt sjuk, men trodde skulle leva ett tag till, plötsligt inte finns mer. Vissa patienter berör en mer än andra och jag måste erkänna att det faktiskt känns i hjärtat när jag får se ett namn jag känner igen. För inte så länge sedan var patienten pigg eller åkte hem eller gjorde stora framsteg. Plötsligt finns personen inte mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar