tisdag 12 juli 2011

Kaosdag

Igår jobbade jag kväll och idag hade jag turen att vara ledig. Gårdagen bjöd på en hel del kaos, vilket i sin tur ledde till att jag var tvungen att jobba över 30 min, till kl 22. Som sagt, tur att jag var ledig idag... På köpet vaknade jag kl 04.30 inatt/imorse och hade jätteont i halsen, så minst sagt tur att det var en ledig dag.

Det jobbiga med kaosdagar är egentligen inte att det är mycket att göra, utan mer det som försvinner i kaoset. Att sätta sig ner kl 21.40 och försöka sammanfatta kvällen för nio patienter är inte det lättaste och särskilt inte att sammanfatta var kirurgjouren och MIG-teamet sagt och bestämt mitt i all kaos. Men jag tror jag fick ihop det som behövdes i alla fall. Jag hoppas inte att mina kollegor som jobbade idag hade det för rörigt... Jag har vaknat inatt och grubblat på vad jag gjort och inte gjort, om jag skrivit rätt eller fel, om jag sa ja till en tid för vårdplaneringstid när en annan redan var inbokad samma tid (jag vet att en tid fanns idag för en patient, så jag hoppas innerligt att det inte var samma tid jag sa gick bra för en annan patient), om nattpersonalen visste om att det skulle tas ett blodsocker på en patient som kom under eftermiddagen... etc etc. Mest av allt kände jag igår av hur viktigt det är att samarbetet med den andra personalen funkar bra. Med de allra flesta funkar det alldeles utmärkt. Med andra inte fullt så bra...

Så med tanke på gårkvällens kaos och dagens halsont har det blivit en lugn och väldigt tråkig dag idag. Skulle hänga med Maria och bara ligga i solen idag, men icke. Tog ett vuxet beslut och stannade hemma för att kurera mig.

2 kommentarer:

  1. Hej Malin!

    Dina inlägg om jobbet lämnar mig med en känsla av att du är analyserande och engagerad. En känsla av att du gör ett bra jobb.

    Det där med nio patienter är väldigt speciellt. Jag minns att jag tyckte illa om det. Jag hade mycket hellre haft färre patienter. Då hade jag kunnat djupdyka i varje patients historia och identifiera alla deras behov för så snabb återhämtning som möjligt. Istället kändes det som att jag missade en massa. Som att jag hade kunnat göra mer.

    Sedan förstod jag att det inte var "mitt fel". Så länge vårdavdelningarna är dimensionerade på det viset kan vi bara göra vårat bästa utifrån de resurser (tid, kollegor osv) som finns tillgängliga.

    Det kan vara bra att komma ihåg, när man tvivlar på sig själv.

    Krya på dig!
    /Sjuksnu

    SvaraRadera
  2. Tack, vad skönt med någon som känner igen känslan! :)

    SvaraRadera