På kirurgen är vi väldigt snabba med att ge en Ketoganspruta subcutant (under huden) till de som har ont. Men så pratade jag och några kompisar om det för några dagar sen... Varför ger man inte en Oxynorm i stället? Och hur kan vi avgöra när man kan ge en Oxynorm i stället för Ketogan? Båda hör till gruppen "starka opioider". Så hur vet jag? Självklart ger jag inte en tablett till någon som ligger och vrider sig av smärta och som jag uppenbart kan se är i behov av snabb smärtlindring... Men annars, en nyopererad som säger att han/hon har ont.
Då måste vi avgöra hur pass ont vi tycker patienten har. Och hur lätt är det? Jag har aldrig någonsin vårdats på sjukhus (förutom när jag hade hjärnskakning när jag var liten), jag har aldrig upplevt extremt intensiv smärta. Jag vet inte hur det är att ha ont, att vara nyopererad och framför allt inte hur det är att ha cancer (tack och lov). Till vår hjälp har vi VAS-skalan,
men jag ska faktiskt erkkänna att jag är dålig på att använda den själv, och jag tror tyvärr att jag talar för ganska många. De få gånger jag använt den har jag upplevt att patienten ibland inte förstår vad den innebär och vad jag menat. Kanske är det jag som är dålig på att förklara?
Något vi också måste ha i åtanke är att många preparat är beroendeframkallande, samtidigt som en patient aldrig ska behöva ha otillräcklig smärtbehandling. Målet är ju alltid en smärtfri patient. Och så måste vi ha biverkningar i åtanke. Och att inte överdosera. Jag är livrädd för att överdosera, men så hör man vana sjuksköterskor och läkare som säger "Ge tills patienten inte har ont längre". Eh, jaha? Är det så enkelt?
Hur tänker ni angående smärtlindring? Hur avgör ni vilken smärtlindring ni ska ge?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar