Tagga ner...

Morgonen efter min jobbkväll, när den "trevliga" människan tog över efter mig blev ungefär som jag väntade. Eller näe. Kanske inte riktigt. I alla fall, det hela började med att jag kommer till jobbet som vanligt och sätter mig och läser på mina patienter. Problemet är bara att det inte finns en enda anteckning på HELA NATTEN. Nå väl.. När jag då läst klart, vilket tog typ 5 min, kände jag att jag var tvungen att fråga undrande. Får ett svar med en bitter underton...

Jag älskar verkligen människor (not) som 1.) Ska kommentera saker man gjort fel som inte ens hör till sammanhanget, och 2.) Vägrar göra något åt någon annan av ren princip.

Incident 1
Jag: Har du satt antibiotikat kl 06? För det är inte signerat, men bara så jag vet om jag ska sätta det eller inte?
Hon: Ja, det är satt, jag har nog glömt signera det då.
Jag: Ok, bra, då vet jag.
Hon: Jaa, du hade ju inte blandat antibiotikat till mig igårkväll (med irritation i rösten)
Jag: Nä, L gick över på avd 49 och hämtade det kvart över nio igårkväll så vi hann inte göra det (med irritation i rösten)

Alltså, vad fan är problemet? Det hörde inte ens till saken och dessutom är det inte helt onormalt att vissa saker inte hinns med/glöms bort. Är man trevlig kan man faktiskt antingen skita i det eller också fråga om jag glömde det t ex.
När vi jobbar kväll förbereder vi antibiotikat som ska ges kl 22 så allt är förberett till nattpersonalen när de börjar gå runt. Men, vi jobbar med människor, och ibland kanske man inte hinner eller så kanske man glömmer bort det. Vi är ju inte mer än människor själva.

Incident 2:
Hon: Ja, sen är det ju två pvk:er som inte är inskrivna i datorn också.
Jag: Du menar dom på sal 3 som kom igår?
Hon: Ja, det hade du ju inte heller gjort igår
Jag: Nä, den ena hade jag ju inte sett igår och den andra glömde jag väl bort. Men om du nu såg det inatt kunde du ju skrivit in dom i datorn?
Hon: Ja det kanske jag kunde gjort. Du behöver inte vara så taggig mot mig (med irritation i rösten)
Jag: Jag tycker du är rätt taggig mot mig

Det var sjukt skönt att säga till henne. Jag har aldrig varit rädd för att säga ifrån och det var verkligen gött att göra det denna morgonen. Mina kollegor tyckte det var bra med, så det var ju skönt, haha. Fattar inte varför man jobbar i sjukvården om man uppenbarligen inte trivs med sitt jobb? Nåt är det ju som inte stämmer i alla fall...