Dagen har varit som en berg-och-dalbana, med en hel del up's and down's! I måndags under mittseminariet tyckte inte vår examinator att vårt syfte höll och hela vår värld rasade samman, ungefär. Efter att vi samlat oss kom vi fram till att han faktiskt inte påpekade något annat, förutom syftet och att vi måste ha en bättre problemformulering med vetenskaplig förankring.. Problemet är ju bara att examinatorn aldrig skulle säga att någonting är bra, så det negativa blir ju sååå mycket större.
Igår träffade vi vår handledare och diskuterade igenom vårt nya syfte som jag och Maria kommit fram till. Vi tyckte alla att det kändes bra, att syftet stämde med sökord och resultat. Idag pratade vår handledare med examinatorn och vi trodde allt skulle gå bra... Men tji fick vi! Det höll inte alls denna gången heller och vår värld rasade idag igen. Efter ett krismöte med handledare, försök att ställa frågor till examinatorn (dock utan resultat) och depp, lyckades vi tillslut komma fram till ett nytt syfte. Problemet var nu bara att våra sökord inte stämde med syftet... Så, vi gjorde en ny sökning och YES, vi lyckades hitta våra artiklar med de nya sökorden! Så jäkla skönt! Vi mejlade våra nya sökord och vårt nya syfte till vår handledare, som skulle prata med examinatorn. Jag och Maria var så sjukt nervösa när vi väntade på domen....
Tillslut, när vi satt och åt, ringde vår kära handledare och sa att vår examinator sa att syftet var okej! Det va så jäkla skönt och världens sten släppte från våra axlar! Det var en sån befrielse och sjukt lyckorus! Haha, tänk att en sån här sak kan påverka en så mycket!
Så nu är vårt syfte: att belysa strategier som främjar hopp hos cancerpatienter med en frågeformulering: Vilken inverkan har sjukvårdspersonalen på patientens hopp?
Känns skitbra just nu, jag känner hopp inför framtiden! ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar